29/10 – 5/11 – Mooreland

Då var det äntligen dags för Frankrikepremiären! Jag fick erbjudande från Darrell att följa med honom och 5 andra britter till Frankrike på deras årliga karpresa. Kändes som en stor ära eftersom ingen i sällskapet fiskat karp mindre än 20 år och en är medlem av BCSG – Brittish Carp Study Group.
Vi bokade resan redan i somras och då kändes det väldigt avlägset men plötsligt stod man där på Kastrups flygplats med packningen att sa adjö till flickvännen och den nyfödda dottern.

Flighten ner gick smärtfritt och så även bilturen från flygplatsen. Vi flög till Lyon där Darrells pappa Andy hämtade oss med bil, han hade kört från Barcelona där han bor sedan många år tillbaka.
Målet för vår resa var Mooreland Fisheries, Bourgognedistriktet i nordöstra Frankrike.
Lite strul blev det när vi väl kom ut på landsbygden, allt såg ut som taget ur Allå Allå, Emliga Armén, och det var totalt bommat överallt, inte en levande själ. Var f_n ligger nu dammen då? Andy börjar ringa till de andra britterna som redan fanns på plats och de försökte så gott som möjligt förklara vart vi skulle men de verkade ha ännu sämre koll än oss. Till slut gick Steve med på att köra upp till stora vägen och sätta på strålkastarna på bilen så att vi skulle se honom vilket vi också gjorde, efter ytterliagre 15 minuters letande…

Glömde kanske säga att det var kolsvart ute, inte minsta stjärna eller måne och total avsaknad av gatlampor. Vi följde efter Steve in på en slingrande grusväg, körde en kort sträcka och plötsligt kunde vi skymta gröna ljus genom träden. E.T. phone home? Va i helvete är det för gröna ljus undrar vi alla? Ut ur bilen och träffar de andra britterna som förklarar att de tror de gröna ljusen är något som sällskapet som bokat innan oss satt upp i sina swim. Mycket mycket konstigt, ser ut som om en grön självlysande dimma ligger och driver fram över dammen.
Det sätts på tevatten och gamla vänner återses och bivvyplatser delas upp, ett par koppar te och sedan är det ryggläge, fiske imorgon!

Allt ser väldigt annorlunda ut i dagsljus, det som sett ut som Gröna Lyktans födelseplats kvällen innan ser nu ut som en sumpig göl med allt för lite vatten i. Hmm, det här stämmer inte alls med de bilder jag sett på anläggningen, har vi verkligen kommit rätt? Vi kanske har kört fel och campat på nån fransk bondes bakgård vid hans bevattnings/gödseldamm?
Tyvärr var vi på rätt ställe och det framkommer snart att pga den varma sommaren så är vattennivån extremt låg. Låg vattennivå kan ju kännas ok men detta måste vara ett skämt? Swimmen ligger ju 10 meter från vattenlinjen?
Det som på bilderna och filmerna jag sett såg ut som ett drömvatten för karpfiske hade nu snabbt rasat ner till en stor besvikelse. Jag kunde märka samma besvikelse hos de andra i gruppen.
Vi började röra oss runt dammen och prata med det ihoppackande gänget,de hade haft uselt fiske och flera av deltagarna hade blankat hela veckan. Vi försöker mjölka dem på så mycket information det bara går  för att göra vårt eget fiske så effektivt som möjligt, aldrig fel med lite tips. Det framgår mer och mer att det är little & often som gäller vid mäskning, inga stora mängder för då dör platsen.

När vi gått runt dammen, visade sig att 50% av swimmen var ofiskbara pga avsaknad helt av vatten, så var det dags för dragning av swim. Alla tog vars en lapp ur Vince’s ficka och sedan öppnade vi dem alla på samma gång. Det visade sig att Darrell, killen med matjord i fickorna, såklart hade dragit nummer 1, alltså får han välja swim först. Han väljer hörnswimmet, The Willow, där det är djupast och även är mest features i form av flera stora pilar som hänger ut över vattnet. Good job!
Folk fortsätter att välja swim i tur och ordning, jag drog såklart nummer 7, så är sist att välja. Blev inte så mycket kvar för mig att välja utan fick ta det swim som låg allra längst bort från lodgen, blev en lång vandring.

Väl i mitt swim, ’The Reeds’, så kändes det väldigt skönt att veta att här skall jag spendera 8 dagar. Jag skall inte packa ihop allt igen om 1 dag och heller inte om 2 dagar utan nu kör vi hardcore i mer än en vecka.
Eftersom vattenstånden milt sagt var lågt så var det en kant ner från mitt swim på ungefär en meter, rakt ner i dyngan och det var där jag fick rigga mina spön. Detta innebar dels livsfara varje natt när man skulle ut och kolla spöna eller kasta om och dels så fick jag ha vadare på var gång jag skulle ner till spöna. Mycket meck med andra ord om jag bara skulle rätta till en bobin lite.
Hoppet var dock på topp och jag njöt av varje sekund, allt var riggat och klart på kort tid och nu började väntan, en väntan som skulle visa sig bli betydligt längre och tuffare än vad jag hade trott.

Det skulle dröja till morgonen efter innan första fisken klev på, det var Darrell som lyckats landa en riktigt fin fjällkarp på +40lbs. Jag funderade starkt på att bege mig runt dammen för att titta på fisken men tänkte vi kommer ösa upp fiskar som denna.

Kort därefter small det även på Steves spö i swimmet bredvid Darrell, en spegelkarp på 35lbs. Nu tändes hoppet riktigt och alla trodde att nu jävlar i det kommer vi ha ett fiske som heter duga i dagarna 7 men riktigt så blev det inte.

Darrell fortsatte veckan med att landa fisk efter fisk, både karp och mal, på zig-rig, runrig med floro, med braid med allt. Vi andra satt med tysta larm och kliade oss i huvudet. Visst, Darrell är väldigt duktig men nu hade han tagit 10 fiskar och jag inte ens haft ett pip på något av min larm på 5 dagar?

Natten mellan onsdag och torsdag får jag äntligen ett galet run mitt i min djupaste sömn. Jag flög upp, höll på att stå på huvudet ner för kanten till spöna, fick på mig vadarna och halvvägs nere kom jag på att jag glömt min walkie-talkie. Tillbaka in i en kolsvart bivvy och börja leta walkie-talkie, ner med den i fickan och ner till spöna.
Mothugg, fast fisk! D A M N ! Jag har en fisk, shit vad det snurrar i huvudet, hjärtat pumpar så att det håller på att slå sig ut genom bröstet. Kan fan inte va bra det här med denna typen av uppvaknanden, måste slita på själ och hjärta.

Börjar drilla fisken och på samma gång försöker jag få kontakt med min wingman Perry som ligger och sover 2 swim bort, det är meningen att han skall assistera mig vid fångst. Efter 10 anrop så svarar Andy och sedan Darrell men ingen Perry. Till slut drar Darrell på sig vadarna och sprintar hela varvet runt dammen för att assistera mig i håvningen av fisken, det är fan riktig vänskap det! När Darrell springer förbi Perrys tält ligger han på rygg och snarkar med walkie-talkien vrålandes på bröstet, vilken wingman!

Då vi landat många fiskar ihop jag och Darrell, så går det hela smidigt och smärtfritt och snart har Darrell min fisk i säkert förvar i håven. Börjar gå upp för mig att detta kan vara nytt personbästa, jag frågar Darrell om det är en fjällkarp eller spegelkarp.
– En liten fjällkarp, svarar han tillbaka.
Mitt hjärta sjunker, kul med en fjällkarp då jag aldrig fått en sådan tidigare men en liten en, 5 dagars väntande, åkt hela vägen till Frankrike, betalat multum för resa och fiske, en liten fjällkarp?!?!
– Alltså liten jämfört med den jag tog på över 20 kilo, säger Darrell och ler.
Vågen stannar på 27lbs, översatt till kilo blir det 12,25kg och mitt nya PB är ett faktum. Fan vilken känsla, ett stort lugn sköljer över mig, jag har inte blankat längre, jag har slagit nytt PB och jag skall fiska ett gäng dagar till. YES!!!

Alla utom en i sällskapet lyckas landa fisk under veckan, tre av oss endast en fisk var och som sagt Darrell storfiskade med 15+ fiskar under veckan. Han tog hem alla grenar, första fisk, största fisk och mest fisk. Top Rod!

Det blev inte fler fiskar för mig denna tripp men jag kände mig helt nöjd ändå. Jag har lärt mig väldigt mycket och knutit mer riggar denna veckan än jag gjort tidigare under hela min karpkarriär.
Det mest värdefulla jag lärde mig var att aldrig ge upp och att inte sluta försöka ligga steget före. Tro mig, jag kämpade järnet, var uppe varje natt och betade/kastade om och kontrollerade spöna, kollade krokar och satte på nya riggar. Först ute av alla tillsammans med Darrell och fick ut spöna medan de andra fortfarande satt och käkade efterrätt.
Vill man gå därifrån med en karp så gäller det fan i mig att kämpa för den, inte ligga och sova i tältet dagarna i ända.

Senast uppdaterad av Daniel Demeter den 28 december 2011.