När jag läste om tävlingen på Fiskesnack så tänkte jag att det här måste jag ju bara vara med på. Vad skall jag skriva om? Cityfisket efter abborre i Malmö Kanal? Havsöringsfisket på Österlen? Jerkfisket efter gädda i Blekinge? Alternativen var många då jag försöker bredda mitt fiske så mycket som möjligt och fiskar det som för stunden känns rätt eller för årstiden mest lämpligt. Valet föll till slut på karpfisket, föga chockerande för de som känner mig, karpfisket ligger mig varmt om hjärtat och enkelt det fiske som jag spenderar mest tid på. Jag är själv ganska ny på det hela, bara fiskat karp i snart 3 år, det vill säga jag är inne på min tredje säsong nu. Årets säsong har varit riktigt bra för mig, tog Sveriges första karp den 3:e januari under ett nattpass i svinkall snålblåst och satte nytt personbästa med en best på 17,1kg nu i höstas. Tyvärr har jag inte haft tillräckligt med tid att lägga på fisket i år men de pass jag lagt har varit riktigt bra.
Tänkte jag skulle försöka ge en bild av vad karpfisket är för mig, hur jag upplever det och varför det ger mig så mycket.
Jag övervinner till slut viljan att stanna kvar i den varma sovsäcken och sätter mig försiktigt upp, sträcker på mig och får sedan snabbt som en höna skiter på mig överdragsbrallorna och en tjock tröja. Det märks helt klart att de ljumma sommarnätterna försvunnit för i år och det ligger en rå höstkänsla i luften. Motvilligt reser jag mig upp, får på mig kängorna och kliver ur tältet. Hör avlägsna snarkningar från min fiskebroders tält en bit bort, den mannen sover alltid så bekymmerslöst men det är klart, har man tre ungar hemma så är sömn en lyxvara.
Jag börjar rota bland mina grejer och får fram gasolköket, på med en kanna vatten och sätter mig ner i stolen i väntan på att vattnet skall koka. En kort stund senare kan jag hälla upp dagens första kopp med te och sjunker återigen ner i stolen, händerna löjligt hårt kramandes den varma muggen. Blickar ut över vattnet, det är nästan helt vindstilla, sjön ligger blank. Ett svanpar glider sakta fram över ytan och betar obekymrat ett par meter från mina spön.
Jag sitter där och bara är när jag registrerar en rörelse i periferin, jag vänder blicken dit rörelsen kommit ifrån. En stor hund är på väg mot mig i full rush, adrenalinpåslaget är ögonblickligt och jag håller på att sätta morgonteet i halsen men plötsligt stannar hunden tvärt ett tiotal meter ifrån mig. Jag ser då att det inte är en hund utan en stor vacker räv som står där bredbent och stirrar på mig, den stora lurviga svansen pekandes rakt upp. Den mäter mig lite med blicken och kommer förmodligen fram till att detta är en fight den inte vill ta och med ett skutt ger sig räven iväg åt samma håll den kommit.
Återigen sitter jag ensam och funderar på det jag nyss upplevt, en livs levande räv bara ett gäng meter ifrån mig, hur coolt är inte det! Sippar lite på mitt te och ler för mig själv, drar in ett djupt andetag av den friska höstluften, fy fan vad bra livet kan vara!
När tekoppen är tom gör jag en genomgång av min tre uppriggade spön, hangern på det högra spöet har åkt upp en bit, det var lite stoll på det spöet tidigare under morgonen, en del enkla pip på larmet men ingen direkt action. Förmodligen en braxen eller sutare som varit på och pillat på betet.
Förbereder alltid nya tackel innan jag plockar in spöna, går då betydligt snabbare att få ut dem på plats igen och det är tid i vattnet som är avgörande för framgång, fångas sällan fisk på land. Går systematiskt igenom varje spö, vevar in, av med gamla tafsen, på med nya och så ett välavvägt kast ut på samma plats som tidigare. Mindre än en halvtimme senare är jag klar och kan återigen sätta mig ner för att njuta av den kyliga höstmorgonen.
Snarkningarna har upphört i fiskebroderns tält, det pustas och frustas lite och sedan poppar hans huvud ut ur tältet, har du satt på tevatten är det första han säger, engelsmän…
En kort stund senare gör han mig sällskap under parasollen med en rykande kopp te, det har börjat smådugga lite. Det smattrar mot parasollet och små ringar fyller vattenytan i ytterligare ett fint naturens skådespel.
Våra åsikter går isär, inte helt ovanligt det heller och det är väl så det skall vara. Jag tror så klart på ett av mina spön och fiskebrodern på ett av sina egna. Tidsmässigt är vi mer överens, vi tror båda att det kommer smälla på en karp innan klockan 10.
Gasolköket dras igång igen och baconskivorna fräser snart fint i pannan, en rejäl brittisk baconfrukost är på ingång! Brer snabbt ett par mackor, lite ketchup, på med det fräsande baconet och smack in i munnen! Smakar ljuvligt, de där ananasluktande boiliesarna känns inte alls lika lockande längre.
När vi är inne på andra mackan bryts plötsligt mumsandet av ett ihållande tjut från fiskebroderns mittersta spö. Linan formligen sprutar av rullen och nu blir det åka av! Adrenalinpåslaget är återigen maxat och vi rusar båda upp ur stolarna, baconmackorna flyger omkring och temuggar sparkas omkull. Han greppar spöet sekunder efter att larmet gått och gör ett bestämt mothugg, spöet böjer sig i en vid båge men linan fortsätter flöda ut. Karpen gör en helt galen rusning på 30-40 meter rakt ut i sjön innan den saktar in och fiskebrodern kan börja ta hem lite lina. Det blir inte många meter han hinner ta tillbaka innan karpen åter ger sig av som ett expresståg och den kostar även på sig ett rejält plask i ytan. Det är bara att hålla emot och hela tiden se till att ha spänd lina mot fisken, karparna är experter på att utnyttja minsta lilla slacklina till att skaka av sig kroken.
Jag tar ett par försiktiga steg ut i vattnet med håven redo i min hand, sänker ner den i vattnet och väntar på att han skall få in karpen så pass nära att han kan guida den in i håven. Karpen är nu fullt synlig i ytan och fiskebrodern sätter ytterligare press för att få in den i håvnätet. Som vanligt när karpen ser håven gör den en sista rusning men dess krafter är nästan helt tömda och kort därpå glider den in i den väntande håven. Jubel från oss båda och det obligatoriska handslaget, bra jobbat!
Det är återigen en vacker fjällkarp som ligger i håvnätet, något större än nattens fångst. Återigen startas det väloljade maskineriet, linan kapas, spöet läggs åt sidan, avkrokningsmattan får en spann vatten över sig. Våg och vågnät placeras ut vid mattan, kameran åker fram, håven plockas isär och karpen läggs på plats på avkrokningsmattan. Försiktigt avlägsnar vi kroken ur munnen på karpen, den sitter perfekt i underläppen, precis som den skall. Snabbt ner med fisken i vågnätet, vågen stannar på 7,7 kg.
När vi är klara med fotograferingen får karpen vila upp sig en stund i strandkanten och simmar sedan majestätiskt iväg in i soluppgången. Ett handslag igen, lite ryggdunk och glada miner.
Fiskebrodern börjar trixa med sitt spö för att få ut det på plats igen, jag sätter ihop håven och sköljer av vågnät och avkrokningsmatta.
Det är lördag morgon, klockan är 8:19, en vacker höstsol tittar fram mellan regndropparna, karpfiskehelgen har bara precis börjat. Jag sätter mig åter ner, lutar mig bakåt i stolen och frågar min fiskebroder om han har satt på tevatten…