Denna gång blåste det inte full storm och heller inte ösregn så på väderfronten kändes det nu helt ok att ge sig ut i gummibåt och kontrollera sjöns bottenförhållanden. Med spannar fyllda till brädden med boilies och partiklar rodde Darrell runt oss på sjön i en något överlastad 2-manna gummibåt. Det var riktigt intressant att med hjälp av skaftet till min håv kolla av bottenförhållandena, och till slut välja ut lämpliga platser för mäskning och så småningom placering av krokbeten.
Vi hade anlänt till sjön vid middagstid och inte förrän framåt 18-tiden var vi klara med mäskning och vi hade fått ut våra beten på respektive platser. Dags för lite mat, Darrell stekte på lite lövbiff som serverades med potatissallad och mozzarella ost.
När middagen var avklarad koncentrerade vi oss på lite mete efter sutare på ultralätt. En liten avskalad hemmagjord pop-up perfekt avvägd 1cm ovanför botten visade sig oemotståndligt för dessa rödögda slemnissar och vi lyckades under helgen landa ett 10-tal fina sutare med en topp på strax under 2 kilo. Helt klart kul underhållning medan man väntar på att det skall springa iväg på karpmetet.
Efter en lång arbetsvecka så kände jag ganska tidigt på kvällen att min bivvy och sovsäck kallade med hög röst. Jag gjorde processen kort med min öl och sa god natt till Darrell och sov sekunderna efter det.
Vaknade tidigt på lördagsmorgonen och låg och tittade ut över sjön från min bivvy. Jag hade inte spanat speciellt länge när jag ser en karp visa huvudet 10 meter från min mittersta mäskplats, pulsen ökade rejält, nu vankas det fisk tänkte jag. Gjorde mig redo, den måste ju lukta/se min mäskplats och bege sig dit för lite frukost, eller? Jag sitter på helspänn en bra stund men inget händer tyvärr.
Det blir stekt bacon på mackorna till frukost och vi återupptar metet efter sutare.
Hela dagen går utan aktivitet och vi tar en sväng ut med båten för att kolla av mäskplatserna och till vår förvåning så är de alla orörda, inte en boilie har försvunnit och krokbetena ligger helt perfekt på samma ställe som vi lade ut dem kvällen innan.
Vi gör om hela proceduren med färska beten och inväntar natten för lite action.
När det börjar skymma bokstavligen vrålar Darrells vänsterspö som han fiskar lång in till kanten av och spöt håller på att hoppa ut spöhållaren. Nu jä_lar är det storkarp på g tänker vi båda och rusar bort till hans spö. Darrell gör mothugg och känner direkt att detta är nog ingen karp, i så fall en väldigt liten och spak sådan. Det visar sig snart att han har rätt, det är en ganska hyfsad sutare som bestämt sig att glufsa i sig hans dubbla 20mm.
Detta är vad action vi får på karpmetet och hela natten förflyter lugnt utan larm eller aktivitet. Det är två besvikna krigare som äter frukost denna morgon, en hel helg utan en karp känns tungt och vägen hem känns extra lång.
Jag tror själv att karpen helt enkelt inte befann sig i den del av sjön som vi fiskade, vinden låg på åt andra hållet och de stod säkert packade som sillar i andra ändan sjön. I vilket fall som helst hade vi en skön helg och en chans på att få karp, det är mer än vad vi hade fått hemma i soffan.