22-24/7 – Tunbyholmsjön

Varit och rekat ett nytt vatten ett par gånger sedan i våras. Jag fiskade där som liten, är faktiskt just där jag har mitt första minne av fiske och när jag läste om att där satts ut karp i slutet på 1900-talet så väcktes mitt intresse rejält.
Jag tog bilen dit som sagt tidigt i våras och tog en runda runt sjön, isen låg fortfarande på sina ställen men sjön tilltalade mig direkt, här måste karpen frodas. Det låg gott om musselskal på botten och jag kunde se var näckrosbältet sprider ut sig under sommarhalvåret, som sagt, detta måste vara karpvatten så det stänker om det.

Det skulle dröja lite mer än tre månader sedan den där första recogniceringsturen innan jag återigen befann mig vid sjöns strand. Denna gång tillsammans med Darrell för att spendera en helg i försök att landa en karp från detta vatten. Fanns det nån karp kvar? Hur stora har de blivit på 12 år om de nu finns kvar?

Väl på plats kollade vi läget lite, gick en runda runt den delen av sjön för att se vilka swims som fanns och vilka som var lämpliga att fiska ifrån. Vi bestämde oss för två intilliggande swims ganska omgående och började planera var vi skulle placera vart och ett av våra spön när det plötsligt dyker upp en fiskare till ur undervegetationen. Vi hälsar och han hälsar tillbaka och sedan dumpar han en hög med utrustning precis bakom oss i det swim vi står och planerar, lite konstigt tycker jag men han vill väl vila en stund kanske. För säkerhets skull så kollar jag med honom var han hade tänkt fiska och förklarar att vi skall fiska de två swim som vi står vid. Han säger lite undvikande saker och jag försöker igen få reda på vart han tänkt fiska, och såklart svarar han att han och hans polare tänkt fiska våra swims, oväntat. Han tycker att vi skall dela swims, fyra pers på två swims, vilken utomordentlig idé, varför kom inte vi på den själv? Snarare urbota korkat förslag och jag trodde att killen skämtar med mig.Uppenbarligen gör han inte det och vi överlägger att lösa det hela med våld men Darrell, gentleman som han är, tycker att vi lämnar platsen och tar ett annat swim.
Vi kollar upp ett av de andra swimmen och det är inte riktigt vad vi tänkt oss, vi var ju redan halvvägs i planeringen med det andra swimmet. Vi överlägger att skita i denna sjö överhuvudtaget för denna helgen och ta en annan sjö istället när killen från swimmet tvärs över tydligen har ångrat sig, han erbjuder oss swimmet tillbaka. Om det var hans trevliga fru, trevliga fiskepolare eller vara hans eget sunda förnuft som fick honom att ändra sig vet jag inte men bra var det.

Väl tillbaka i ’vårt’ swim så åkte prylarna upp i en rasande fart, back in business! Jag fiskar swimmet till höger, in i näckrosviken, och Darrell swimmet till vänster, ut mot den öppna sjön men med chans på margin-fiske till vänster.

Som vanligt satsar jag på snowman med mina hemmagjorda pop-ups på toppen, dom har ju levererat tidigare och varför överge ett vinnande recept?
Allt är riggat och klart vid åtta-tiden på kvällen och Darrell börjar brassa på kvällens käk vilket blir en god pasta med nybakat bröd till.

Det blir ingen uppesittarkväll och regnet faller ihållande så efter middagen och ett par öl så är det dags att säga godnatt och krypa in i våra bivvies. Det blir en lugn natt med endast några få linebites som stör.

Kanske 10 meter utanför mitt swim så hade det under gårdagen varit en hel del bubblande från ätande fisk, förmodligen sutare, så eftersom jag aldrig fångat en sutare så bestämmer jag mig för att gå ner lite i storlek på tackel och krok och fösöka få mig en sutare. Jag har precis satt två korn fodermajs på håret till min #8 krok, kastat ut och skall sätta spöt i hållaren när larmet börjar pipa. Jag tror såklart att jag glömt stänga av larmet till det spö som jag kladdar med men när Darrell börjar tjuta att mitt vänstra spö matar ut lina så inser jag att jag har ett run på vänster spö! Jag greppar spöt rätt så sent och mycket lös lina ute, tar sin lilla tid innan jag får kontakt och då är det för sent, fisken fnns inte kvar, faaaaaaaaaan! Förbannar mig själv för att jag stod och lekta med sutar-mete istället för att han 100 fokus på karpmetet men Darrell gör vad han kan för a lugna mig, alla tappar fisk så är det bara.

Tacklar om och ut med prylarna igen, kanske finns där fler hungriga karpar på platsen. Hungriga sutare fanns det i alla fall utanför mitt swim, ytan såg ut som en yacuzzi efter att jag skjutit ut en halv burk majs och lite pellets. Tog heller inte så lång tid innan jag hade mitt första run på sutarmetet och lyckades landa min första sutare någonsin, 1,6 kilo och väldigt vacker! Detta höjde stämningen för mig väldigt mycket och gjorde att jag kunde släppa min tappade fisk från morgonen. Nya tag!

Hände inte så mycket mer den dagen mer än att det började blåsa full storm och regnet började falla igen. Det sjukt dåliga vädret slog lite hål på våra planer eftersom vi nu inte kunde använda Darrells medhavda baitboat utan blev tvungna att planera om. Det är inte det lättaste att få ut ett stort gäng boilies 80 meter i stark motvind, träningsvärken dagen efter i högerarmen efter throwing sticken satt gött kan jag säga. Unga och friska som vi är så hade vi till slut fått ut våra spön för natten.

Jag lagade till en smarrig chili con carne på kvällen i stormköket, stormkök i två bemärkelser, shit va det blåste. Just på grund av vädret, nu blåste det storm och regnet piskade ner, så gick vi redan in i våra bivvies vid åtta tiden.
Precis som föregående natt ingen action, lite linebites och ett gäng lekande svalor som drog rakt in i mina linor sex på morgonen.

Låg och tittade ut ur mitt tält, precis öppnat en youghurt och ett kexchoklad, fin frukost jag vet, när mitt högerspö börjar tjuta. Som alltid när larmet går så känns det som om jag har deg i skallen och betongskor, vad göra?!?! Slask iväg med youghurten i gräset, kexchokladet landar i busken bredvid och jag rusar ut i leran iförd endast strumpor. Greppar spöt, slår bort baitrunnern och boom mothugg! Fisken sitter där den ska, dock känns det som om den har kört ett par rundor runt näckrosorna innan den begav sig iväg ut ur viken. Rätt mycket lina ute på rullen, som sagt fiskade en 80 meter ut och sedan en tjurrusning av en karp på det så tar det sin lilla tid att ta hem.
Darrell som tagit på sig vadarna står redo ute i vattnet med håven och en vildsint karp vägrar ge med sig. Jag kan vid tillfällen se virvlarna från fisken men ännu inte fått syn på själva fisken. Hur stor är den egentligen? Simmar ju enligt uppgift en del fiskar här över 10kg, nytt PB på gång kanske? Kommer den nya N-Trap hook linken att hålla?
Efter en 10 minuters fight börjar jag känna av de hundratals kasten med throwing sticken i min högra arm och får stödja spöt med vänster, riktigt kämpaglad karp som vägrar ge upp. Den rusar inte som en galning utan den rör sig mer lite tungt precis åt det håll den vill, kanske är en stor fisk?
Till slut så bryter fisken ytan och jag kan se att det är en fin spegel, nog inget PB men en fin fisk. Den har dock inte gett upp än och vi får spendera ytterligare 5 minuter innan Darrell med säker hand kan håva den.

Wow, vilken rush! Äntligen fisk efter flera dagars kämpande, känns otroligt skönt. Tar en titt i nätet och inser att denna fisk är stor, stor till storleken skall det visa sig men tyvärr inte så tjock. Vi väger in den vackra karpen på 7610 gram och efter ett gäng fotan och lite Klin-Ik så får den simma tillbaka i det klara vattnet.

Känns riktigt bra att lyckas landa en så fin karp första gången i ett nytt oprövat vatten på nya riggar och hemmagjorda pop-ups.

Det blir inte mer action denna tur och vi får lite sol medan vi packar ihop vilket är välkommet, det mesta av utrustningen hinner då torka upp. Vi pratar redan om nästa tur till sjön och planerar hur vi skall genomföra vårt fiske då, på återseende!

Senast uppdaterad av Daniel Demeter den 21 januari 2012.