Drömkarpen

När allt lugnat ner sig efter bröllopet så kände jag att det var dags för ett längre karppass så att jag fick vila upp mig lite. Jag och Darrell bestämde oss för att spendera två nätter vid ett syndikatvatten, där jag fått möjlighet att fiska som gäst.
Det tog sin lilla tid att packa allt som behövdes, är ju att bra tag sedan jag var ute senast och i och med att vi skulle vara borta två nätter är det en hel del som skall med och tänkas på. Tisdag kväll var allt packat, jag mötte upp Darrell på vägen och efter en timmes bilfärd var vi framme vid vattnet. Snabb uppriggning av spöna innan vi gav oss på att få upp tält och förbereda kvällsmaten, det landas ingen fisk om inte betet är i vattnet.

Darrell fiskade högersidan av det dubbelswim som vi valt för vårt pass och alltså var vänstersidan min. Han hade fått tips om en liten kanal genom vassen som tydligen skulle leverera bra med fisk, förmodligen en passage som karparna använder frekvent. Problemet var att placera betet precis i den lilla kanalen som var mindre än en meter bred, trots att Darrell kastar som en gud så att träffa en så liten yta på ungefär 60 meters avstånd visade sig framkalla en hel del svordommar och en rykande åtgång av PVA-bags. De två andra spöna placerade han i öppet vatten mellan två bälten av nate.

Mitt högerspö valde jag att placera utanför spetsen på en vassrugge på motsatta stranden, mittenspöt i samma frivatten mellan bälterna av nate där Darrell placerat sina spön och mitt vänsterspö riktigt nära vår kant precis utanför en liten fläck med nate som såg sjukt karpigt ut.

Till kvällsmat blev det kall grillad kyckling då det redan var kolsvart och ingen av oss orkade dra igång gasolköket. Ett par öl efter middagen med det tillhörande skitsnacket sedan var det godnatt runt elvatiden. Som vanligt spekulerade vi om vilket spö som skulle gå först, Darrell trodde på sitt mittenspö och jag på mitt vänsterspö som låg precis vid vår strandkant. En timme senare, lite efter midnatt, så skulle det visa sig att vi båda haft fel, det var Darrells högra buzzer som med sitt vrålande väckte oss. Ut som två illrar ur tältet och Darrell har fast fisk, en vacker fjällkarp på 6,5kg har tagit hans snowman som efter många försök lagts perfekt i den lilla vasskanalen.
Lite foto, vägning och återutsättning av karpen. Nya engelska svordommar, inte direkt lättare att genomföra prickskyttekastning i totalt mörker med endast en pannlampa som guide men till slut var han nöjd med placeringen och vi kunde återgå till sovandet.

Sömnen denna natt skulle dock bli väldigt sparsam, Darrells högerspö och mittenspö levererade karp hela natten med ungefär en timmes intervall, så när man precis somnat var det inom kort full rulle igen. Mina larm var tvärtemot helt tysta, inte tillstymmelse till pip, och jag började undra om de verkligen fungerade som de skulle, vilket de såklart gjorde efter en snabb check.

När Darrells larm återigen vrålade loss vid femtiden på morgonen så sket jag i att gå och lägga mig, satte på en panna tevatten, slog mig ner i stolen och spanade ut över vattnet. Kände mig sjukt tung i skallen pga sömnbristen och funderade över varför inget av mina spön levererat under natten.
Jag gick igenom mina spön och valde att följa Darrells val av riggning, en snowman på running rig. Dock ville jag inte kopiera honom rakt av, lite egen fantasi måste man ju ha, så det blev snowman men inte med samma bottenbete eller pop-up som honom. Ut med spöna igen och ny väntan.

Det tog inte mer än 40 minuter innan mitt högerspö som jag fiskade mot vassen på motsatta stranden pep iväg, mothugg och fisken gjorde värsta plasket på motsattta stranden. Tyvärr satte den full rulle rakt in i bältet med nate och lyckades göra sig fri från kroken, mitt första run resulterade alltså i en tappad fisk.
Sömnbrist och tappad fisk gjorde inga underverk för mitt humör direkt men Darrell gjorde som alltid sitt bästa för att pigga upp mig, var den mannen får sin energi ifrån har jag undrat många gånger. Bara att bita ihop och ut med betet igen, blev faktist svenska svordommar denna gång, jag ville ha den precis på samma ställe som jag haft den tidigare. Spred ut en handfull boilies med kaströret då den karp jag fångat förmodligen damsugit området innan den hittade mitt bete och förhoppningsvis hade den haft sällskap av ytterligare boiliemumsande karpar.

Två timmar senare var det dags för samma spö igen, jag gjorde blixtsnabbt mothugg och denna gång tog jag karpen hårdare för att den inte skulle få någon chans att borra sig in i växtligheten vilket var lättare sagt än gjort, större delen av sjön är igenväxt med nate och jag var tvungen att ta fisken igenom två tjocka bälten innan den befann sig i det fria vattnet framför vårt swim. Allt gick vägen och jag kunde efter en grym fight få in en vacker liten fjällkarp på 4,5 kg. Mycket konstigt mönster på karpen, den hade en distinkt färgskiftning mitt på kroppen vilket jag inte såg förrän jag tittade över bilderna efter att jag återutsatt den. Stor lättnad och humöret på topp! Mina hemmarullade pop-ups hade återigen varit mig trogna och det kändes skönt att ha landat en fisk, inte sjöns största individ men oavsett en karp och en vacker sådan.

Resten av dagen var lugn, ingen aktivitet på något av våra spön. Jag passade på att ta igen min förlorade sömn och Darrell, Mr Duracell, flötmetade först efter mört och sedan efter gädda med livebait.

Inför kvällen la vi om alla våra spön och jag förväntade mig ytterligare en natt fylld av skrikande larm och mycket riktigt, klockan 12 går larmet på Darrells högerspö, föga förvånande. Jahopp, here we go again, skall det bara vara Darrell som drar fisk hela natten igen? Det blir faktiskt det enda runnet den natten, ett oväder drar in och det regnar ihållande fram till 5 på morgonen och vi får en god natts sömn.

När jag vid 7 tiden på morgonen skall sätta på tevatten hör jag två korta pip från ett av mina larm, tror det är vinden men sekunden efter vrålar det ut lina från mitt högerspö och pannan med tevatten åker i backen och jag greppar mitt spö. Vid båge och ett gigantiskt plask utanför vassen på motsatta sidan, fast fisk! Det känns tungt som fan, halva sjöns nate måste ha lagt sig om fisken, den tuffar på och jag kämpar som ett djur. Efter 10 minuters fight utan att jag kunnat ta in mycket mer än ett par decimeter lina börjar armen känna av trycket. Jävla sjögräs!!
Plötsligt blir det slak lina och jag tror jag tappat fisken, börjar svära som en borstbindare men sekunderna efter får jag kontakt igen, fisken är kvar! Nu har den bestämt sig för att simma rakt mot Darrells linor i vattnet och jag sätter extrem sidopress, det sjunger i spöt men fisken fortsätter gå rakt mot linorna. Darrell börjar svära och säger att nu får du fan styra om den, hur svårt skall det vara? Jag lyckas dock inte sätta stopp för den och skyller på att det förmodligen sitter så mycket skit på linan, därför är det så tungt att sätta press. Darrell lägger rutinerat ner sina spön i vattnet så att fisken simmar över dem, det funkar och kort därefter kan jag äntligen börja styra in fisken.
När fisken är ungefär 5 meter från stranden så går den upp i ytan och visar sig, jag håller på att skita ner mig och Darrell vrålar ’It’s BIG!’. Nu börjar den mest nervösa stunden i mitt fiskeliv, jag får INTE tappa den, den måste in i håven. Inte göra något dumt, tusen tankar far genom skallen, men till slut kan jag föra den in över den väntande håven. WOOOHOOOOOO!

En löjligt stor och vacker spegelkarp ligger i håvnätet och jag bara bubblar av glädje och adrenalin, vilken fisk! Vilken fight! Ofattbart, kan inte riktigt förstå att jag landat en så stor karp i Sverige, frågan som då kommer upp är hur stor är den egentligen? Över 15? 16? Slutar spekulera och fixar i ordning allt med kamera, våg, vågnät och hela baletten. Vågen stannar på 17,1kg och jag har sprängt mitt gamla PB rejält, nästan en dubbling. 17,1kg! Yikes!
Darrell skjuter loss med kameran och tar ett gäng med riktigt bra bilder. Jag har aldrig haft problem med att hålla upp mina karpar vid fotografering men att balansera en hal 17 kilos klump på raka armar är allt annat än lätt kan jag meddela. Karpen uppförde sig dock felfritt och gav mig inga som helst bekymmer, utöver sin vikt då. När den skall få simma tillbaka i sjön drar jag av mig brallorna och kliver ner i vattnet, vill inte riskera något med en så fin och stor karp. Tar försiktigt ur den ur weight slingen och vi tar några bilder till. Sen håller jag den en kort stund i vattnet varpå den sakta och majestätiskt simmar ut mot öppet vatten.

Adrenalinet lämnar sakta systemet och jag börjar gradvis ta in vad som verkligen har hänt, 17,1kg, herre jisses vilken fisk. Sätter mig ner och tar en kopp te, glädjen är total. Efter alla dessa pass, natt som dag, sol som regn, vinter som sommar, att få en belöning som denna är det utlimata priset.

Det blir inte fler fiskar detta pass men jag är nöjd, mer än nöjd, jag svävar på moln och kommer göra det en lång tid framöver.

Senast uppdaterad av Daniel Demeter den 31 augusti 2012.