Vi åker upp på fredagen och gör så klart det för fiskelyckan viktiga stoppet vid sjöjungfrun. Väl framme vid stugan äter och dricker vi gott, denna gång blev det grillad pepparstek med grillade primörer och potatis, tillrett av vår egen stjärnkock Pipe-Dawg. Sen blir det den obligatoriska bastun efter maten och intagande av det goda ölet.
Lördagens fiske var planerat till Stora Vångagylet, en rätt liten sjö som ingår i premiumserien, d.v.s. snittvikten på regnbågen är högre och det finns även chans att fånga fina öringar. Uppe med tuppen, något småsega efter kvällens alkoholintag, intar en god brittisk frukost som Pipe tillagat och sedan bär det av till sjön.
Fisket efter regnbåge skulle ske från båt, två personer i varje men Burken som var ny i sällskapet för i år skulle dyka upp lite senare under lördagen så vi började med 3 personer i en båt. Till att börja med var vi ensamma på sjön men vi visste att sjön var fullbokad så vi fick passa på så länge vi var själv. Blev tyvärr inte så mycket fiske innan det dök upp två äldre tyskar som damp ner i vars en båt och började ro järnet runt sjön.
Jag tänkte att så som de far fram över sjön kommer de inte få ett smack, jisses de har noll koll. Den tanken skulle jag mycket kort senare få äta upp när det smäller på en fin regnbåge på den ena tyskens spö. Jaja, även speedboat’ande tyskar kan ju ha tur…eller? Det skulle visa sig att det inte alls handlade om tur och den närmsta timmen landade tyskarna inte mindre än 5 fiskar ihop. Hur det gick för oss? Inte ett piss!
Taktikändring! Kan ju inte låta två tyska gubbar med ena benet i kistan spöa skiten ur oss. Jag bytte snabbt till en orange Nobbler och tror det gick tre årtag sedan smal det på en fin regnbåge på 3,1kg. Hoho! Nu ska tyskarna få se på fiske! Eller om sanningen skall fram så kopierade vi deras taktik, snabb rodd längs med kanterna med koncentration i ett hörn av sjön där det mer eller mindre small varje runda.
I halvtid hade vi alla tre landat fisk och stämningen var hög i lägret. Vi tog ett snack med tyskarna på land och det visade sig att de fiskat sjön i många år och finslipat sin teknik och flugval för varje år. Blev en lärorik pratstund och efter lite korvgrillning var vi full styrka, Burken hade anlänt och vi begav oss ut i två båtar.
Darrell som behärskar flugfisket bäst av oss alla fyllde snabbt sin kvot på fyra fiskar och spenderade resten av eftermiddagen med att hjälpa burken att landa fisk. Första fisken han fick på lyckades han trassla in i alla de tre andra linor som var ute i vattnet, varav två kom från vår båt 30 meter därifrån, för att sedan tappa fisken, jisses…
Till slut fick även han landat ett par fiskar och det var ett glatt gäng som grillade kött på kvällen och bastade. Eller nä just det, vi tre bastade och Burken ockuperade toaletten med avancerad kabelläggning i 45 minuter. Han såg förvånad ut av att vi redan bastat, duschat och klätt på oss när han behagade kliva ut från toaletten, ”Ska vi inte basta?”. Jojo…
Sänggående och även sömngående för min del, efter ett toalettbesök mitt i naten tog jag fel på sovrummen och försökte krypa ner hos T-Bag. Mindre uppskattat men som tur var insåg jag snabbt mitt misstag och förpassade mig till min egen säng.
Vi delade upp oss i två team, T-Bag och Burken i ett lag, jag och Pipe-Dawg i det andra. T-Bag och Burken stannade halvvägs i en pool som såg farlig ut medan jag och Darrell fortsatte till poolen högst upp. Vi fick reda på senare att Burken i sitt tredje kast fått på en fin fisk och kort därefter hade även T-Bag landat två fina regnbågar.
Jag traskade neråt till nästa pool och i andra kastet small det på med luftfärd, ett tag trodde jag Regnbågen skulle kasta sig ut för fallet till nästa pool men den vände mitt i forsnacken och rusade åt andra hållet.
Mitt i fighten insåg jag att min håv låg kvar uppe hos Darrell, jag hade ju hjälpt honom att håva hans fisk, illa illa. Började fumla med mobilen för att försöka ringa Darrell, lättare sagt än gjort. Ni som drillat en galen regnbåge på flugspö vet att man inte i lugn och ro tar upp mobilen och ringer ett samtal på samma gång.
Till slut lyckas jag slå senast slaget nummer, vilket så klart inte är till Darrell utan till T-Bag och han befinner sig i andra änden av strömmen. Jag ber honom ringa Darrell och få ner honom till mig med håven vilket han lovar fixa. Kort därefter ringer T-Bag igen och förklarar att Darrell inte svarar i telefon. Senare skulle det visa sig att han drillar den stora regnbågen som han spanat på, därför kunde han inte svara i telefon.
Jag får hitta en annan lösning och spanar nedströms. Där står en äldre herre och jag vrålar åt honom att komma med sin håv. Mannen verkar inte riktigt förstå och jag börjar ana att även han är tysk och signalerar istället med armen att han skall komma. Detta funkar lite bättre och han går med sakta steg bort mot min pool och jag frågar om han kan håva min fisk. Det svar jag får är något förvånande; ”Det är ingen brådska”. Nähä, ingen brådska, nej det är klart, jag har ju bara drillat fisken i en evighet så ta din tid du bara.
När han inte gör tillstymmelse till rörelse frågar jag igen något irriterat om han kan tänka sig håva fisken? Återigen får jag svaret om ingen brådska men han rör i alla fall på sig, börjar rota i fickorna och ser sedan ut som en fågelholk. ”Var är min håv?” frågar han plötsligt. Tja den lär ju inte vara i någon av fickorna på din fiskeväst som du nu undersökt grundligt i ett par minuter tänker jag men säger snällt att den hänger på din rygg. Mannen skiner upp och hänger av sig håven men gör fortfarande inga närmanden mot vattenkanten eller några håvningsrörelser.
Jag börjar bli riktigt frustrerad och tänker jag hand-landar fan fisken, gubben kan dra åt he___te! När jag böjer mig ner för att försöka få tag i regnbågen verkar gubben se fisken för första gången och som en rovfågel gör han en attackhåvning rakt ner framför handen på mig och får upp regnbågen på land. Två snabba steg upp på gräset sedan dänger han ur regnbågen i backen som om han stod och öste murbruk ur en skottkärra. Ok!
Galenskapen tar inte slut där, nej nej. Han står och glor misstänksamt ömsom på regnbågen ömsom på mig och säger sedan i rena Perry Mason stilen; ”Var är flugan?”. Jag tror inte det är sant, va fan håller han på med? Tror han jag stått och ryckfiskat i strömmen eller? Jag är på väg att säga att den lär ju sitta i munnen på fisken men tänker att det är nog bättre att visa honom. Jag öppnar munnen på regnbågen och där sitter flugan i mungipan. Gubben blir synbart nöjd och lägger sedan kommentaren ”jaja, det brukar alltid stå fisk där”. Hade jag inte varit så glad som jag var pga. fångsten så hade nog gubben åkt i strömmen men jag bara nickar åt honom och frågar hur går det själv? Han mumlar lite, spottar i gräset och svarar att han inte fått något än och lufsar därifrån. Underbart!
Fisket gick bra för oss alla och jag var den enda som inte fyllde kvoten för dagen, jag tog bara två, vi landade elva fiskar av tolv möjliga. Darrell toppar dagens fiske i Strömmen med en fin regnbåge på 5,5kg, top rod igen!
Jag lärde mig mycket under helgen, dels från de tyska gubbarna och dels från Darrell som visade sig vara grymt duktig även på flugfiske, den mannen slutar aldrig att imponera. En mycket trevlig helg med boysen och jag ser redan fram emot nästa års tur.