Kalle som driver Betesboxen erbjöd mig att följa med till Sövdesjön för lite vertikalfiske efter gös, vem kan tacka nej till något sådant? Lite snabba överläggningar med frun och sedan kunde vi ge oss ut på en något blåsig Sövdesjön i jakten på gös! Kalle har under åren tagit en hel del fina gösar i Sövdesjön men han jagar fortfarande den där riktigt stora, kanske kommer den upp idag?
Vi trollar oss sakta fram i den hårda blåsten med endast en elmotor som hjälpmedel. Kalle som är uppväxt i trakterna kring Sövdesjön fick ta lead och han guidar oss direkt till de heta platserna för vertikalfiske efter gös.
Jag är själv novis på vertikalfisket så detta är ett ypperligt tillfälle för mig att lära mig mer om detta effektiva fiske. Kalle pratar oavbrutet när vi trollar oss fram och jag suger åt mig all info som en svamp.
Mitt ute på sjön där vinden är som värst och vågorna som högst ser vi en hel del fisk på lodet men på grund av den hårda vinden väljer vi att gå vidare mot läsidan av sjön. Kalle gör bedömningen att vi inte kommer lyckas prickskjuta på dessa fiskar då båten driver iväg hela tiden.
Väl framme vid ett av Kalles heta ställen för gös så ser vi ett eko som känns värt att skjuta på och Kalle förklarar proceduren och jag släpper snabbt ner min jigg. Jag ser tydligt jiggen i realtidsfönstret på ekolodet och den närmar sig snabbt fisken på lodet. ”Stopp!” vrålar Kalle och jag stoppar jiggen knappt en meter ovanför fisken. Vi följer på ekolodet hur gösen stiger upp mot jiggen, pulsen stiger och jag inser direkt att vertikalfiske är riktigt spännande! I min iver börjar jag jigga upp och ner med spötoppen för att locka gösen att ta mitt bete men då sticker den rakt ner till botten och försvinner. Besviken tittar jag på Kalle och han virrar på huvudet och förklarar att när man vertikalfiskar efter gös så är det små och långsamma rörelser som gäller annars skyggar gösen. Jahopp, en lärdom rikare och jag känner mig lite besviken och korkad.
Vi puttrar vidare och snart manövrerar Kalle skickligt båten över en ny stor gös och det är dags igen. Vi ha kommit överrens om att köra prickskytte på varannan fisk och alltså är det Kalles tur nu. Han styr båten och skjuter på gösen på samma gång och jag måste säga att jag är imponerad över hans teknik. Koncentrationen är total och jag tror att om båten sjunkit hade Kalle inte lagt märke till det förrän ekolodet kommit under vatten.
Kalle trixar och fixar med gösen men den verkar totalt ointresserad. Han byter till en annan jigg och försöker igen, inte heller denna gång visar den något intresse. Ny jigg igen och nytt trixande, då stiger gösen snabbt upp mot Kalles jigg och vi båda börjar uppjagat halvskrika ”Nu tar den, nu tar den!”. Tyvärr upprepas scenariot från min fisk, gösen vänder plötsligt neråt och försvinner vid botten.
Det har börjat regna så smått, blåsten fortsätter och vi känner oss stela och frusna, därför går vi i land på en liten ö för att sträcka på benen och få i oss en snabb lunch. När jag hoppar iland missbedömer jag vattendjupet och fyller vänster känga med iskallt vatten. Många svordomar och snabbt av med kängan och de våta strumporna. Som tur är har Kalle ett extra par strumpor med sig som jag får låna och snart känns det ok igen (när jag kommer hem är det som att dra ur en kall tegelsten ur kängan men just då kändes det ok).
Vi käkar de medhavda ägg & bacon mackorna och vi känner båda två hur värmen återvänder i kroppen. Medan vi står där kommer det en mink springande, den hoppar upp i ett träd, springer vigt ut på en av grenarna som hänger ut över vattnet och dyker sedan ner i vattnet. Lika snabbt som den dök upp är den borta. En kopp varmt te och lite skitsnack sedan är vi fit för fight igen.
När jag skall lägga ut båten är jag betydligt försiktigare än när jag hoppade iland och lyckas denna gång undvika fotbad. I trädet bredvid vår rastplats sitter det en vertikaljigg djupt inborrad med en linstump hängande från dess ögla. Någon som sökt gösen strandnära verkar det som…
Nya krafter och nya tag! Vi fortsätter vårt pelagiska vertikalfiske efter gös men nu verkar all fisk som bortblåst. Det har mulnat på rejält och nu regnar det ihållande över Sövdesjön. Det verkar som detta påverkat gösen och det är helt blankt på ekolodet. Vi söker av området i lite mer än en timme innan Kalle tar oss vidare till ett annat bra ställe där han brukar finna gott om gös. Tyvärr är det tomt även där och vi beslutar att köra vanligt vertikalfiske över ett stengrund sista timmen. Det brukar vara ett säkert kort för gös av lite mindre storlek men även här går vi bet. Det blir till att åka hem tomhänt på fisk men ack så full av ny kunskap. Jag känner mig väldigt såld på vertikalfisket efter gös och det kommer helt klart bli fler tillfällen!
