Ismete Arriesjön

Ny blankning på ismetet i Arriesjön

Köksrenoveringen har tagit mer tid än förväntat och då har tyvärr mitt fiske och bloggande blivit lidande. Lyckades i alla fall boka in en halv dag på lördagen med ismete efter gädda på Arriesjön. Jag har ju varit där tidigare vid två tillfällen, ena gången landade vi tre gäddor, ingen av dem på mina spön och gången efter hade vi ett fäll och ingen landad gädda.
Min plan var att fiska samma område på Arriesjön som vi blankade senast, då vi vid det tillfället var 7 man på isen gånger 3 spön och inga fäll så måste det ha varit fel dag helt enkelt. Jag saknade fiskekamrat, jag hyser stor respekt för isen och känner mig inte bekväm med att ge mig ut själv så en partner var ett måste. Det såg länge ut till att inte bli något fiske men till slut hörde Thomas av sig och sa att han kunde tänka sig en halv dag på isen.

Eftersom vi vid de tidigare besöken på Arriesjöns is inte haft någon som helst action de tidiga morgontimmarna beslutade jag att det borde räcka med att vara på plats vid niotiden.
Thomas var lite sen på morgonen men vi kom ändå iväg hyfsat i tid och eftersom Thomas inte fiskar själv så var det bara jag som hade utrustning. Thomas bil var inte anpassad efter fiskeutrustning och jag är väldigt glad att han inte skulle fiska själv för då hade vi fått koppla på min nya ismetepulka på dragkroken.
Framme vid Arriesjön så såg man tydligt att isen släppt i kanterna, brukar vara så efter ett par dagars töväder men efter en meter eller två ut från land så brukar isen vara tjock och fin. Det hade snöat under natten och man kunde se en tydlig linje mellan den blöta tunna isen och den kalla tjocka isen, trodde jag…
Thomas gillade inte alls tanken på att ge sig ut på isen när det var en kant med vatten längst in men jag försäkrade honom att detta var inga problem. Som sagt har jag stor respekt för isen men för att övertyga Thomas så fick jag ju ge mig ut på isen och testa bärigheten. Efter lite samlande av mod och nervöst pladdrande om att längre ut var isen tjock och fin, nog mest för att övertyga mig själv så tog jag försiktiga steg ut på isen. Ser du, inga problem säger jag till Thomas när jag gått ut ett par meter på vad jag tror är bärande is. Jag hinner inte säga meningen förrän jag med ett brak går rakt igenom isen med båda fötterna. Som tur var så var det bara nån decimeter djupt så jag kunde snabbt traska tillbaka in till land. OK! Vad gör vi nu? Jag såg min ismetedag gå åt skogen och började snabbt bläddra igenom tänkbara vatten i närheten men kommer inte upp med någon lämplig kandidat. Vi kommer överens om att vandra längs med sjön för att se om det såg likadant ut längs med hela sjön.
När vi befinner oss vid vårt tilltänkta fiskeställe så går vi ner till isen och denna gång är det Thomas som ger sig ut och till hans och min lättnad så bär isen. Jag ror snabbt fram isborren och borrar ett hål en meter ut från land, isen är 20+ cm. Underbart, då blir det fiske i alla fall!

Snabb planering var jag skall rigga mina spön och sedan går isborren varm och kort därefter har jag placerat ut min tre ismetespön. Vi sätter oss ner och Thomas bjuder på en god och varm kopp kaffe. Det blir mycket snack om fiske och jag försöker sälja in min hobby till Thomas men han verkar inte för imponerad och han tycker det är kallt. Trots att jag förvarnat honom om att det blir kallt att sitta på isen så är det svårt som nybörjare att föreställa sig hur kallt. Föga förvånande så är det fötterna han fryser mest om, been there done that, och det är därför jag nu har ett par rejäla scooterstövlar på mig när jag isfiskar, inte frysa om fötterna!
För att få upp värmen lite tar Thomas hand om uppdraget att rensa hålen från is vilket han sköter exemplariskt. Han traskar även upp till bilen och hämtar en filt som han kan sitta på för att hålla värmen bättre.

När vi sitter där och pratar så går plötsligt vippan på ett av spöna och bjällran signalerar hugg. Jag har noga gått igenom proceduren vid hugg och landning med Thomas så att han skulle vara något förbered på vad som skulle hända om vi fick fisk. Jag kutar i alla fall fram till hålet, grabbar spöt och känner fösiktigt på linan, jodå, där är en större fisk en den ruda som agerat bete. Slår av baitrunnern, vevar in slacklinan och gör ett rejält mothugg. Eller nej, det enda som händer är att slirbromsen matar ut lina. Crap! Snabb åtskruvning av slibromsen och nytt mothugg men då är det tomt, gäddan har spottat. Svordommarna haglar och då kommer jag plötsligt ihåg Thomas och vänder mig om. Han står där med avkrokningsmata, vågsäck, våg, kroklossare och kamera. Vilken kille! Två timmar på isen och han agerar redan som ett fullblodsproffs, imponerande. Tyvärr kan jag ju då inte säga det samma om mig själv, att inte kontrollera slirbromsen vid utplaceringen av spöna borde generera en automatisk käftsmäll.
Riktigt besviken över den tappade gäddan riggar jag upp en ny fälla för gäddan och vi återgår till vårt läger. Thomas erkänner att när det blev fäll så var det faktiskt jävligt kul och spännande, får ju ändå räknas som att jag delvis lyckats med att sälja in fisket.

Tyvärr blir det inte mer action på Arriesjön denna förmiddag och säsongens ismeteresultat efter gädda står fortfarande på en stor fet nolla, riktigt frustrerande. Jag hoppas på kallt väder ett tag till framöver så att jag får chansen att bättra på resultaten innan isen smälter.

Senast uppdaterad av den .

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *