Vi började se oss om efter ett nytt vatten, utdelningen har varit för snål på Arriesjön så vi behövde ett bättre ställe där vi kunde få lite gädda. Det gamla storgäddvattnet Häckebergasjön lockade men enligt ryktet var den sjön stängd för isfiske men efter ett telefonsamtal dit visade det sig att det var fritt fram. De nya reglerna som utesluter fiske från land och från isen träder inte i kraft förrän den 1 april så än fanns det tid.
Inte en susning om var vi skulle fiska i Häckeberga men efter en titt på djupkartan så beslutade vi oss för en liten vik som såg farlig ut. En snabb genomgång av platsen och kort därefter borrade jag mitt första hål, på med mörten och när jag satte fast linan på vippan kom hugget! En gädda tog mörten mindre än 5 sekunder efter att jag släppt ner den i vattnet, snacka om action! Gäddan verkade dock inte fått ordentligt tag om mörten och släppte direkt igen. Vid inspektion av mörten så var det en fin tandrad på bakre delen av mörten, en försiktig gädda alltså eller så hade den problem att hugga ordentligt när jag höll på med linan.
Kändes bra att det redan var fart innan vi ens fått ut alla spöna och när jag fått spö nummer två på plats fick jag fäll även där när jag var på väg att borra hål nummer tre. Snabb rush dit men tyvärr samma historia igen, gäddan hade tagit mörten över stjärten och inte fastnat på krokarna. Jag började misstänka att det rörde sig om små gäddor som hade problem med de stora mörtarna och tacklade därför på en lite mindre ruda på mitt tredje spö.
När alla fyra spön avar ute så var det fäll på spö nummer två igen och samma historia upprepar sig, gäddan har inte tagit ordentligt, riktigt surt med tre fäll men ingen landad gädda, jag ville ju så gärna kunna notera min första gädda från isen.
Det blir totalt 6 fäll på mina spön innan det till slut är fast fisk när jag krokar och denna gång lyckas jag faktiskt landa gäddan! Min första ismetegädda för säsongen är ett faktum och jag känner ett utroligt lugn och tillfredställelse, äntligen!
Det blir ett gäng fäll till under dagen, alla på mina spön. För ovanlighetens skull är det helt dött på Darrells spön och all action är på mina. Tyvärr blir det inte fler landade gäddor men jag är för första gången under hela vintern nöjd när vi packar ihop våra grejer.
Inte så mycket att be för, bara att slänga sig in i bilen och köra tillbaka till sjön. Hela vägen dit sitter jag och förbannar mig själv för att jag inte packat ner kameran ordentligt i tex min fiskebox och är helt säker på att jag aldrig kommer se den kameran igen.
In på parkeringen på två hjul och en fallskärmsrullning ur bilen och ner till bryggan och vad ligger där, på nedersta trappsteget, om inte min fina Nikon. PUH! Jäkla tur och jag känner stor lättnad. Nästa gång blir det till att packa ner prylarna ordentligt och även ha bättre koll så att inget trillar av.